Mer frågor och färre svar

En bild från förra sommaren som väcker trevliga minnen. :)

Provsvaren efter Sansas blodprov har kommit, och det var väl nästan det jobbigaste svaret man kunde få: inget svar alls.
Något förhöjda andelar av två antikroppar (olika kvalster) men fortfarande under gränsnivån och inget man kunde vara säker på alls. Att hon fått kortison kunde påverka och dra ner värdena men vem vet? Gissningsarbete och spekulation är allt vi har i detta läge, fortfarande.
Veterinären skrev i brevet att foderallergi inte är uteslutet det heller. Så där står vi och kliar oss i huvudet, kvar på ruta ett.

Sansa mår bra men har lite skavanker kvar, rött mellan trampdynorna som kan vara svårflörtad svamp, rodnad i mungiporna som också kan vara svamp, mörk-prickiga partier på huvudet som kan vara.. ja du gissade det, svamp! Vi vet inte eftersom vi inte har testad sedan första gången vi var hos veterinären angående problemen. Vad vi vet är väl att det är något som inte är helt rätt, men vi vet inte direkt vad. Överkänslighet? Allergi? Your guess is as good as mine.

Så vi velar i vad vi ska göra. I början på mars har vi en inbokad telefontid med vår veterinär i allergi-ärendet men var det kan leda är svårt att säga. Vad kan man åstadkomma genom ett samtal? Hoppet är väl att hon kan se en bra väg framåt, vad vi ska prova härnäst som kan leda oss till någon form av svar. Jag kan bara gissa men mina pengar hamnar på mer eliminationsdiet. Hon får ju redan tablettbehandlingsbiten tillgodosedd just nu och det ger inte helt perfekta resultat, bra resultat, men hon är inte som en helt frisk och symptomfri hund heller.

Hur viktigt är det att veta då, egentligen? Ja jag anser att det är allt. Utan att ha en klar uppfattning om vad som orsakar problemen kan man ju inte göra något riktigt genomtänkt eller proaktivt. Man kan behandla symptom med medicin (som i sig ger biverkningar och konsekvenser i längden), men man kan inte veta om det är det bästa, eller ens det enda, om man inte har det underliggande orsaken till varför man gör som man gör.
Vi vill göra det rätta och det bästa för Sansa så hon får ett långt, friskt och bra liv. Jag tror inte att lösningen är att kasta kortisontabletter på problemet och hoppas att det funkar i längden. Men processen kommer tydligen att bli väldigt lång, vilket är vad jag var orolig för men kanske inte helt förvånad över heller.

Ja vad var det nu den där retro-esque postern som jag såg sa igen.. "Life is simple, it's just not easy".

"Det låter som hon morrar, men det betyder bara att hon är glad!"

Hela förra veckan gick till en smärre renovering av vårat kök, en liten uppfräschning kan man väl säga, vilket också innebar att vi hade en snickare hemma hela dagarna. Detta är en ny upplevelse för Sansa, och hon mottog den med lätt förvirring. Snickaren var väldigt trevlig, men var smart nog att helt ignorera Sansa när hon ville hälsa. Det är hon inte van vid, utan blev helt ställd! Det tog säkert två dagar innan hon fick säga hej ordentligt och innan dess vågade hon sig inte in in köket när han var där. Tänk om han var arg på henne liksom!? Framåt slutet var stämningen lättare för lilla fröken och hon gick sina rundor för att kolla vad alla höll på med, även snickaren Kalle, som hon tyckte var ganska tråkig med lite spännande ändå.

Vilken skillnad då när hon som sålde köket åt oss, och som stod för planeringen, kom och hälsade på för att se på resultatet. Sansa har träffat henne flera gånger under hela processen och när kvinnan steg ur sin bil (vi kom hem från promenaden samtidigt och hade inte hunnit gå in än) så smällde Sansa bara av av glädje! Hon rusade fram och svansen gick som en liten helikopter där bak!
När vi kom innanför dörren var Sansa på ett fantastiskt glatt humör och ställde sig vid kvinnans fötter och bara brummade av lycka, som en liten motor. Det gör hon ofta när man kommer in efter en promenad och hon får lite kli på rumpan. Men för en person som inte vet detta låter det väldigt mycket som om Sansa morrar! Så jag lade hastigt till att hon bara är glad, och det är därför hon gör det ljudet. Vilken tur säger kvinnan, och förklarade att hon trodde att Sansa morrade för att hon tog av sig skorna. Det är ju inte så konstigt, Sansa är ganska bra på att låta läskig, och har en hel repertoar av mystiska ljud och oljud som hon kommunicerar med. Inte lätt för en person som inte är van vid detta att tolka det alla gånger!

Här har vi ett exempel på Sansa när hon larmar (läs ser en farlig traktor) och samtidigt är på lite mysigt, busigt humör. :3

Nu är köket ÄNTLIGEN klart och vi kan laga mat igen. Nu ska det bara bli vår också, och all snö ska bort, bort, bort! Aldrig mera vinter. D:

Efter man varit ute i blåst och slask är det bästa som finns att komma hem och gosa ner sig, gärna nära en av storasyrrorna Miso eller Valerie. <3

Alla ska med!

Valerie vågar mer och mer. När Sansa sover kommer hon fram och inspekterar sin undersåte. :D

Operasång och blodvite

Lilla Sansa, tunn som en pinne och söt som en sockerlag, men vilken röst! Förra veckan var vi hundvakt åt Yoshy-yosh några timmar i stan, dagen som från och med då kommer minnas som dagen då den vandrande operaföreställningen kom till Eskilstuna. Utanför varje affär eller fik där gammel-husse för någon anledning behövde gå in stod Sansa i all sin prakt och tjöt sin ångest över att han lämnat hennes synfält (även om både jag och Yoshy var ute med henne..).
Vissa som passerade gav oss en blick som sa "vad är ert problem, stoppa en socka i den!" medans andra log sympatiskt mot det lilla odjuret. Två äldre damer blev så tagna av den olyckliga hunden i den stickade tröjan att de kom ut från caféet för att fråga om henne och prata med bebisröst åt de båda vovvarna! :)

I väntrummet ska man självklart sitta i matte eller husses knä. Hela tiden.

Vi har även avklarat ännu ett besök hos veterinären. Efter alla specialdieter och provokationer (bara en av varje, men ändå..) så har vi till slut inte kommit fram till något direkt självklart. Hon blev marginellt sämre, men varken vi eller veterinären kände sig speciellt övertygade om att det var något i fodret som hon reagerade på. Så det togs blodprov (ett stort rör!) för att se om hon har några antikroppar (IgE) mot allergen i miljön, till exempel jästsvamp eller kvalster. Provsvaren på det skulle ta ca 2 veckor. Sansa var superduktig. Hon gillade inte att vara uppe på bordet, och krångalde lite när jag skulle hålla henne still, men när hon väl kommit till ro så märkte hon inte ens när hon fick en nål i benet alls och satt som ett liten ljus. Både sköterskan och veterinären överöser Sansa med komplimanger och tycker hon är jättesöt. Can't blame them!
Så i väntan på provsvaren har vi ganska fria tyglar, hon behöver inte någon specialdiet, men däremot äter hon kortison igen och det är en hel del behandlingar av symptomen som kommit tillbaka sedan vi trappade ner på medicineringen.
En annan sak som kom upp är hennes vikt. Nu tyckte veterinären att det var dags att avmaska. Vi har redan tänkt tanken och ringde och frågade för en tid sedan, men hon vi pratade med sa att det var bäst att vänta och prata med veterinären när vi ändå skulle dit, ifall att avmaskningen påverkade hennes medicinering. Men vi fick ett grön ljus nu, så om det finns några små maskisar i Sansas inre så ska de döden dö!

Vi fick nyligen höra av uppfödaren att Sansas pappa har lämnat två valpar efter sig med kvalsterallergi, så vi får helt enkelt se om Sansa blir valp nummer tre.
Jag känner mig ändå försiktigt optimistisk i det hela, vad det än är så löser vi det på något sätt tillsammans. Synd bara att all medicinering, blodprover, undersökningar och annat inte är gratis. Det är nästan lite tabu att prata om pengar och djur (inte minst för mig, de är ju ovärderliga och så vidare) men det är trist att lägga såpass mycket på något så tråkigt, när man kunde göra så mycket roliga saker! Tur att bitchen är försäkrad!

Avslutar med ett gäng snöbilder! För att vara vit gör sig Madame väldigt bra i ett vitt landskap! Camouflage eller vad? :D

Godnatt!

Pulkagris

När det är vinter och snö finns det ju för den idéfattiga inte riktigt lika mycket att göra utomhus. Det beror väl på vad man är för typ av person, men för den som i regel bara tar vanliga promenader är det iallafall så! I höstas skaffade vi ju en fin dragsele till Sansa för att kunna dra kedjor som en bra träningsaktivitet. Det blir ju dock inte så lätt att dra en massa kedjor i decimeterhög snö.. så vad finns det man kan dra på vintern? Jo.. pulka/släde förstås! Med tanke på att selen är såpass bra utformad är det bara att haka på vad som helst. Efter att vi skaffat ett par tunna metallrör att använda som skaklar (google it!) fick jag passande nog tag i en barnpulka som en jobbarkompis gärna skänkte.

Precis som när det handlar om något nytt är Sansa alltid ganska skeptiskt inställd. När vi skulle börja cykla tog det ett par tillfällen innan Sansa ville springa fint bredvid, och när vi skulle testa kedjorna reagerade hon ganska starkt på det skramlande ljudet som jagade henne i hasorna. När vi skulle introducera pulkan så var det nog det svåraste hittills! Kanske var det för att det här med snö är lite klurigt trots allt..  jättekul att hoppa runt i, men samtidigt är det halt, kallt och blött! Efter att vi hakat på pulkan stod hon där darrandes med svansen mellan benen.. Det kändes ungefär som Mr.Beans bil när han försöker starta den.. ett par gubbar som puttar på bakifrån, ett par puttranden från motorn och.. bilen som stannar  en liten bit framför. Man fick springa framför och vifta med armarna för att hon skulle hänga med!  Till slut hamnade vi i kvalet om vi skulle ge upp och gå in eller inte. Då var jag lite envis och föreslog att vi ändå skulle gå promenaden runt åkrarna som tar en dryg halvtimme. Efter att vi kommit ut på vägen och fått upp lite fart gick det faktiskt riktigt bra!

Det blev till och med så att hon drog ifrån oss.. antagligen för att hon ville hem.. hehe. När hon fick upp farten blev det så att pulkan börja hoppa runt, så vi hittade en snöklump som vi lade i pulkan. Väl hemma kan vi konstatera att det blir fler försök framöver om vädergudarna vill väl. Snö är ju kul, men inte när det är konstant snöfall med en passa plusgrader..

Skeptisk blick.. vad har dom nu hittat på?

Miserable..

Till slut var det gladare miner!

När man letar efter Sansa när man ska lägga sig på kvällen och hon redan har smygstartat i soffan <3