Varning för Sansa!

Där vi går hundkurser har vi alltid blivit varmt mottagna, och att Sansa är en staffe (som kan medföra en hel del fördomar) har aldrig tagits upp eller varit något problem. Hon är som vilken annan hund som helst, såklart!

Jag blev därför riktigt förvånad över vad jag hörde när vi anlände till agilitykursen och väntade på att det skulle dra igång. En bit ifrån där jag stod med Sansa stod en man och en kvinna och pratade i låg samtalston, men nog så jag kunde höra det.
När kvinnan såg oss komma så sa hon "titta där, en pitbull valp". Jaha tänkte jag, de har väl inte så bra koll på dessa raser! Alla kan ju inte ha det. Sansa stod superglad och pigg och viftade på svansen och såg sig omkring, lite sprallig men mest nyfiken.
Då hör jag att en av dem säger "att hon viftar så på svansen behöver inte betyda att hon är snäll". Jag tittar dit lite och ser att de tittar på oss. Då blir jag lite irriterad, att de bara står där borta och dömer och tittar. Vad vet de om oss, och om Sansa, som bara är skitglad och förväntansfull över att vara där?

Jag bestämmer mig direkt för att ignorera det, vad är det för poäng  med att skapa en scen och konstig stämning över en bagatell. Vi är i alla fall där för att ha kul! Hur Sansa är eller inte är får hon själv visa under kursens gång, istället! Det övertygar nog mer än mina ord.

När instruktören kommer brister hon istället ut i en leende och skrattar åt Sansas viftade svans. Hon är den hunden i hela gruppen som utstrålar mest glädje! Och bra är det att i början på alla kurser får vi tillfälle att presentera oss själva och våra fyrfotingar. Jag uttalade Staffordshire bull terrier extra noggrant denna gången!

Vi har inte mött mycket fördomar, några enstaka sådär, och ingen som varit direkt påflugen eller otrevlig. Men visst finns det människor där ute som tror de vet, när de inte vet ett smack. :D
Det är bara att visa upp sin älskling med stolthet, så får Sansa själv visa vilken sorts hund hon är. <3

Agility!

Så har vi äntligen börjat agility-kursen. En vecka senare än beräknat, men vad gör det när det är 15 grader och mestadels sol. Vi var till och med tillbaka till Tumbo, stället där Helenas Hundskola har sin utomhusplan för hundaktiviteter. Det var ju här vi gick valpkurser, fortsättningskurser och även grundkursen i personsök. Sedan dess har ju hundskolan etablerat sig inne i stan i en gammal mataffär vilket passar som ett utmärkt alternativ på vintern eller när det är riktigt dåligt väder. T.ex. där som vi varit på massagekursen och några drop-in träningar.

Agility då.. ja, vi har ju alltid haft det på planeringen. Kanske till stor del för att vi tror att det är just den aktiviteten som passar Sansa allra bäst i slutändan. Slank kropp för att vara en staffe, men fullpackad med explosivitet och spänst. Vad är det om inte ultimat för agility?!

På ett sätt kanske man går dit med förhoppningen att nu ska vi hoppa hinder och springa genom tunnlar vid första tillfället, men så är ju inte riktigt fallet! Som med andra hundsporter gäller det att börja sakta och får pli på de grundläggande delarna innan man lägger på svårigheter. Därför gick denna första lektion ut på att öva in 3 st grundläggande övningar som är till stor hjälp för agility i allmänhet.

För det första, att lära hunden att ställa sig stilla med framtassarna på ett föremål, tex. en musmatta. Detta för att vissa hinder kräver att hunden antingen ska ta det lugnt i början, eller lugnt i slutet, tex. när man ska gå av en vippbräda. Då är det effektivt att använda sig av musmattan så att hunden stannar upp och avvaktar just där. Matte har redan börjat klickerträna och i vanlig ordning tar det inte lång tid för Sansa att fatta galoppen. Hur enkelt som helst! Nästan så man flinar lite för sig själv när man ser andra hundar på kursen som.. inte fattar nånting! Hehe, så får man kanske inte tänka.. högt iaf..

Sen övade vi på ett hinder i lugn takt, upp för en liten lutande planka och sen ner på andra sidan. Sansa är ju såklart helt orädd och utmaningen var snarare att få henne att gå upp i lugnt takt och inte i 100km/h. Sålänge motivationen och viljan finns hos hunden så går ju resten att ordna!

Till sist övade vi på något som vi trodde skulle bli riktigt svårt, men som faktiskt blev en positiv överraskning! Det vanliga inom hundträning är ju att hunden går på förarens vänstra sida. Det är också hur vi mestadels går på promenader, och även hur vi lärt in kommandon som Fot och allmän följsamhet. I agility är dock föraren alltid på insidan av hunden, och därför är det inte ovanligt med situationer där hunden är till höger om föraren. Kort och gott, övningen gick ut på att lära hunden gå fint på höger sida! Man märkte lite hur Sansa blev förvirrad, men det gick förvånansvärt snabbt för henne att fatta galoppen med lite godis och uppmuntran! Efter en liten stund såg det hur naturligt ut som helst..

En annan positiv överraskning är att man har fritt tillträde till övningsbanan under vissa veckodagar för att kunna öva. Detta är om man går kursen dvs. Nu är det bara att hitta någon passande tid att dra dit, och det är ju ett ypperligt tillfälle att öva lite annat än agility också!

Sansa går på höger sida!

Övar lite teknik på första hindret!

Går fort att lära sig!

Matte förklarar hur man ska stå på musmattan, Sansa funderar på om det är tillplattad falukorv.

Baa baa black sheep

Saker och ting flyter på som vanligt här hemma. Sansas klåda och utslag har blivit progressivt värre, men nu är vi äntligen i kontakt med veterinären igen så det ska det nog bli en lösning på det också! Även om hela upplevelsen har varit ganska traumatisk för oss alla. Det är skitjobbigt att upptäcka nya, stora, illröda utslag på henne eller se henne ligga och slicka maniskt på en liten tass. Nu ska vi börja om igen med en starkare kur av kortison och sedan se om vi ska gå vidare med en annan medicinering som tar längre tid att börja verka men som är mer skonsam i längden också. Kanske den fungerar bättre i lägre doser för henne.
Men vi har ju varit på låga doser av denna kortisonen innan och det har fungerat hur bra som helst. Någonting har förändrats, det är ingen tvekan om den saken.

Men nog om det! På söndag börjar nästa kurs som vi har gått och suktat efter länge, nämligen agility! För nybörjare, såklart! Det ska bli så roligt och spännande att jag knappt kan vänta alls! Agility är en av de hundsporter som jag verkligen kan se oss hålla på med i längden, och något som jag är helt säker på att det passar Sansa som handen i handsken. Hon kommer älska det. <3
Kursen går vi på [detta ställe], samma som vi har gått många kurser och annat på och som vi verkligen gillar. :)

En härlig sak med vår och sommar är alla bebisar som föds ute i naturen och på alla gårdar. Idag på promenad genom vedervärdigt regnväder mötte jag och Sansa en glad syn; fåren och deras lamm har kommit ut i hagarna! Fy så söta de är, både mamma och liten ulltott. Sansa var ovanligt lugn och drog inte iväg i kopplet som en psykotisk travhäst när hon såg fåren, inte ens när de började prata blev hon hysterisk. Det var härligt att se! Jag hoppas hon kommer över sin fårfobi för jag älskar får! Alla får, men speciellt de underbara gutefåren som går vid fågelstationen på sommaren. De är helt fantastiska. <3

Bilder eller filmer på Sansa? Neeh, vem vill se det! Här får ni en glad-film med massa lyckliga, fnattiga lamm och deras mammor istället. Mycket trevligare. :3

Bääh!

Inte bara besvär..

Tyvärr har det ju inte varit alltför rolig läsning här på sistone med alla hudproblem osv.. Därför kommer här ett litet inlägg från den ljusa sidan! Fint väder, strålande sol, käka frukost, ut i skogen!

Sansa, Gangnam style!

Stubbar, stenar, allt går att använda med lite fantasi!

Både Sansa och matte på toppenhumör! Balansträning kommer alltid väl till pass. Små grenar? Inga problem!

Finaste staffen! Som ni kanske redan listat ut är det vitmosseskogen igen. Dock gick vi här åt ett håll där vi inte gått förut. Som en ny skog med berghällar och spännande miljöer.

Sansa var på riktigt bra humör hela promenaden. Gick lös hela vägen, höll sig nära oss och var uppmärksam på alla kommandon!

Ett litet stycke lokalbefolkning hälsade intressant på oss.

Hopp! Fallna träd utgör ett perfekt hinder, men man får se upp så att det inte är för många spretiga grenar som går att riva sig på!

Grenen är faktiskt ganska högt upp, en meter? Uppe på en berghäll efter lite bergsbestigning.

Kamphundslooken.

Det finns många olika typer av vattenflaskor för hundar att ha med sig. I regel brukar dom ha en gemensam nämnare, dom är av dålig kvalite och läcker. Därför är det lika bra som matte har gjort, lär hunden att dricka från en vanlig PET flaska!

Formen går lite upp och ner, men visst finns potentialen för en slimmad och smäcker figur!

Matte har börjat med flirtpolen igen! För de som inte vet är det en pinne med ett snöre i toppen och en leksak. Ser ut som ett litet metspö nästan. Sen är det bara att svinga och låta hunden go bananas!

Ett viktigt steg är att lära hunden att när den fått tag i leksaken, ska den släppa och sedan snällt vänta på att få börja igen!

Notera dreglet. Bwahha

Plötsligt kom en besökare från Yharnam. 

Alla minns vi våra första steg...

En nöjd hund, minst sagt!

Prickig staffekorv

Så ett till inlägg med dryga bilder på diffusa kroppsdelar med ännu diffusare prickar på. Eller nja, denna gången är det kanske lite lättare att se prickarna, på gott och ont.

Vi har ju klagat innan att Sansas klåda och utslag verkar bli sämre snarare än bättre och trenden fortsätter åt det hållet ganska så tydligt. Det hela är ett himla mysterium faktiskt! Men i vanlig ordning så ska allt dokumenteras!
Ibland kanske det verkar som det är allt vi gör här hemma; letar efter utslag och tar bilder på dom.. Men så är det ju inte! Idag var vi på en underbar skogspromenad och tog en massa bilder, och sen körde vi lite fartfylld flirt pole hemma på gräsmattan! Husse kommer göra ett glatt inlägg om det senare. ;)

Även om kliandet inte är frenetiskt så är det tydligt, för små blodprickar till sår dyker upp på de vanliga ställena även om man inte kan minnas någon galen kli-session. Ögonkanter, mungipor, runt öronen.. Ja jag vet att det blivit värre, för  hon har aldrig brytt sig om sina tassar innan! Varje gång vi varit hos hudspecialisten har hon frågar om hon har klåda på tassarna och varje gång har vi sagt att hon inte är där och pillar alls. Men det är hon nu! Slickar och naggar på framtassarna. Jag har kollar mellan tår och trampdynor och svampen är borta nu efter en lång tids behandling, men ironiskt nog har klådan kommit nu ändå..

Utslagen har även de fått en ny värre skepnad, ja, ni får ju se själva. Jag vet knappt vad jag ska säga om saken. De kommer snabbt, och vi har ingen aning om varför. Med pricktestet trodde jag vi var något på spåret men nu känns det som man står handfallen igen. Vad är det som kan ha hänt på två veckor som utlöst detta? Ute i naturen är det ju full rulle, pollen, frön, växter som blommar och kommer upp. Men om det har med detta att göra kan jag inte svara på. Utslagen är väldigt koncentrerade (just nu i alla fall) runt hennes framkropp. Men inget på tassar, ben eller mage har blossat upp. Man kan ju tycka att om det var en växt som låg bakom är en pälslös mage nästan mer lättillgänglig än uppe på bröstet.. men vad vet jag. :(

Detta var Sansa igår på dagen. Man ser knappt något men det var som blekrosa myggbett över hennes front.

Såhär såg hon ut på kvällen, någon timme senare.

Detta var i förmiddags, alltså dagen efter. På dessa bilder är det lättare att se utslagens karaktär.

Riktigt surt att inte kunna ge Sansa tuggben för att hålla hennes tänder i trim. Visserligen borstar jag hennes tänder varje dag, men kan bara använda vatten för det. Torrfoder och inga tuggben lämnar sina tydliga spår..

Husse använder sig av sitt kung fu pressure point grepp för att lunga besten! Pow!

Ikväll kom nästa grej; ett rött utslag och lite annat skoj bakom hennes ena öra. Undrar vart allt detta är på väg..

En tanke som slog oss var att utslagen runt halsen går ungefär där hennes halsband sitter, så vi bestämde oss för att tvätta det ordentligt, i fall att det satt något på tyget som framkallade problemen. Men hon har inget halsband bakom öronen.. u__u

Plickeplock

Vi var lite snåla på Sansas födelsedag och hon fick inga presenter, tänkte istället att vi köper något när det behövs! Väldigt praktiskt men inte så roligt kanske. ;)
Tur då att man har en kennelmamma som tänker på de små! Tack så mycket för den super-duper-skojjiga kampflätan hälsar Sansa, som redan lyckats få den smutsig under träningen ute! :D

Ett spännande paket kom i brevlådan!

Undrar vem som vinner..

Lite annat roligt här hemma är våra nya husdjur: vildbin! Eller solitära bin, som de kallas, eftersom de lever ensamma och inte i en koloni som honungsbin gör. Tack vare en biholk från Granngården har vi nu en massa av dessa underbara små varelser här hemma! Jag rekommenderar det till alla; känslan av att se hur de små hålen pluggas igen ett och ett, och att kunna titta in i rören och se bina jobba där inne, den är faktiskt helt magisk. Sen så kan jag säga att solitära bin inte sticks! Så birädda människor där ute, dessa bin är oumbärliga för att pollinera träd och blommor, utan att man riskerar att bli stucken. För utan en koloni att ge sitt liv för, vad är poängen att bråka med andra? :)
 

Vår fina holk! Den är vänd mot öster, för att möta morgonsolen. <3

Keeping bee-zy. ;3

Några dagar senare. Se så effektiva de är! Kollar man in i tunnlarna så bygger de rum för fullt till sina små.

En mycket mer ambitiös version som finns vid fågelstationen som ligger nära oss. Den har varit där i flera år och har många stamgäster!

Fullt upp med barnkammare! <3

En annan tuff version vid fågelstationen. Ett insektshotell!

Dolphs lilla rönn har också vaknat till liv efter vintern och börjar bli riktigt praktfullt! Så liten men ändå så full av växtkraft!

Vem skulle inte bli rörd av ett träd som växer upp på en älskades grav? <3

Sansas mystiska utslag fortsätter att existera. Ett nytt poppade upp på hennes hals i förrgår och har hunnit gå från flammigt rött, till små sårskorpor, till en mystiskt gul färg... Men det är som tur är det ända som har visat sig hittills.

All in all så är det ganska så bra ändå. Tränade apport med Sansa idag i skogen och hon var en riktig stjärna. Gjorde allt felfritt och med en bottenlös glädje och entusiasm. Staffe for life. <3

Statusrapportering

Allt går inte som på räls här hemma just nu. Sansa har trots behandling och specialallergifoder fortfarande klåda, faktiskt så känns det som den är lika illa som innan vi satte in kortisonet fortfarande. Klådan har, sedan vi började med hela utredningen, blivit värre tycker jag.
Men det är inte bara att hon kliar sig ganska illa, nya utslag har också ploppat upp. Bara idag har hon fått helt nya prickar fram på bröstet.
Min upplevelse är att det inte går riktigt åt rätt håll just nu...

Igår kväll kliade hon sig illa på huvudet, det såg riktigt tråkigt och rött ut.. Detta var med klor som inte var nyklippta eller det minsta vassa.

Så här ser det ut idag. Ibland kan hon klia så det blir lite märken, men de bleknar bort efter ett par timmar. Det hon kilade upp igår syns fortfarande mycket tydligt.

Hon kliar sig också mycket på just läpparna, och nu har hon ett antal små sår där. Hon har haft märken där innan, men inte så här mycket.

Det är svårt att se på bilden men det är blödande sår och inte bara röda prickar.

Förutom dessa som vi är säkra på kommer från att hon kliar sig, så blossade det även upp utslag idag där hon inte kommer åt med tassarna att klia.

Hipp hipp hurra! 2

Natten till imorgon för exakt 2 år sedan så föddes tre små busar; en mörk med vita tecken, en nästan helt vit och en som inte hade en enda prick på kroppen! En av dessa små huliganer var Sansa, och idag har hon hela kroppen full av dalmatinerprickar! Jag tror inte på ödet, men att Sansa kom till oss blev ändå helt rätt!

A trip down memory lane...

Puss på syster Yrla.

Ett genomgående tema i Sansas personlighet är att ligga på rygg med öppen mun och busa!

Och tänk att två år senare är det samma hund, fast i en lite större förpackning! Inte lika söt, men lite mer vis.. Nej vem försöker jag lura? Hon är ju lika söt men inte det minsta visare! <3
Lite bilder från gårdagens promenad och träningspass!

Haha, lycka till att ta bollen husse! Den är under min rumpa!

Kylaggregatet utfällt!

Grattis på två-årsdagen vår älskling!