Ett farväl

Valerie

2004/05/02 - 2017/07/25
Nu är du fri
 

 Alltid älskad, aldrig glömd.

Att visa lite uppskattning

Vad tror ni, blir veterinären som hjälpte oss så mycket med Sansa glad av detta leendet? ^^

Ett tack-kort snart på väg!

Ni kan se bilden i snyggare upplösning i inlägget precis under, också. :P

Upplösningen

Ja då var det dags då för den spännande upplösningen av mysteriet Sansa!
Tidigt i morse åkte vi då till veterinären. Vi kommer in nästan direkt, hälsar, veterinären kollar på Sansa, ger henne komplimanger, lyssnar på en kort redovisning av oss, öppnar munnen på henne och kollar in och säger att vi kan åka hem. :D
Kort och gått så läker infektionen ut av sig självt, trodde han med stor säkerhet. Hade hon fortfarande haft ont hade hon inte kunnat öppna sin mun så bra. Det har verkligen varit en utveckling i uppgående kurva de senaste dagarna.
Galnast av allt är av vi inte ens behövde betala för besöket.. det gick så snabbt och smidigt! o___o
Detta på en hund som för några dagar sedan fick rådet att operera eller avliva....

Tänk vilken enorm skillnad det gör vem man får träffa? Inom djurvård liksom människovård, vill jag påstå!

Mysteriet blev ju aldrig riktigt löst, egentligen, men vi har en trolig hypotes. Sansa fick något in mellan en tand, som en träflisa eller benbit. Föremålet föll ut av sig självt, men lämnade efter sig en liten härd nybyggare i form av bakterier. Bakterierna gräver in sig i Sansa och bygger upp en blomstrande koloni! Denna kolonin växer och frodas och det bildas en böld.
Nu när bölden har brustit och allt inne i den runnit ut, och sedan antibiotikan har gjort sitt jobb, så har infektionen gått tillbaka och Sansas lilla mun läkt! ^^

Det var inte helt bortkastat att åka till Strömsholm, heller. Där fick hon den medicin som hjälp henne bli bra snabbare än om vi väntat. Och vem vet om bölden spruckit lika effektivt om veterinären inte varit där och klämt på henne? :P
Ett onödigt dyrt och dramatisk veterinärbesök kanske, inte något jag ser tillbaka på med rosa skimmer direkt, men det slutade ju gott i alla fall.

Nu ska vi skicka ett tack kort till veterinären, som varit så himla hjälpsam och förstående! För att inte tala om erfaren och klok i fallet Sansa, som nu tack och lov är avklarat! (Om inte blir jag galen).

Ja just det! Hon fick ett tuggben idag när vi kom hem från promenaden och använde båda sidorna av munnen för att tugga på det. ^__^

Ändrade planer

Mer text inc.
Det har blivit en hel del fram och tillbaka prat de senaste dagarna. När vi väl smält vad som sades på Strömsholm landade både jag och husse i att något inte alls kändes rätt...
Veterinären sa som sagt att vi behövde göra en CT scan (skiktröntgen) av Sansas huvud för att kunna fastställa vad som var fel. Hon ville inte söva henne och kolla henne i munnen, eftersom enligt henne så var det en risk att söva och att det ändå inte fanns personal på plats för att åtgärda det eventuella problemet. Däremot skulle nog en operation av något slag behöva göras efter CT:n, när man då visste vad som var fel.

Detta skulle komma upp i skyhöga summor pengar, som med alldeles för stor sannolikhet INTE skulle kunna ersättas av försäkringsbolaget. Detta eftersom försäkringsbolag i allmänhet inte vill röra vid tandproblem med en 20 meter lång pinne.. Och risken att det är just någon form av tandproblem som orsakade allt detta är förhållandevis hög.
Försäkringskassan vi har skulle ersätta en tandskada som uppkommit av trauma på en frisk tand. Inget annat. Och minsta lilla felformulering av veterinär eller dylikt skulle ge dom en ursäkt att vägra betala ut, varken för CT, operation eller annat som uppkommit pga detta.. ja.. vad det nu är.

I alla fall, tillbaka till vad veterinären sa. Efter att hon förklarat allt detta för oss, med behandlingar och att risken var stor att försäkringen inte skulle gälla, så ser hon lite på oss och säger ungefär "om ni vet att ni inte kommer kunna betala detta redan nu är det bäst om ni bara säger det på en gång. Då kan vi diskutera alternativ, som att söva och kolla henne i munnen, men det blir ju svårt med att åtgärda problemet i alla fall. Ni kanske får fundera över hur ni vill göra, det kanske måste komma till avlivning, så hon inte ska behöva lida mer".

Ja. Veterinären sa att om vi inte kan betala för denna "enda lösning" så borde vi bara avliva Sansa. En annars frisk, pigg, glad, lycklig hund på 4 år!?
Inte ens när Dolph var som sjukast, gammal och eländig nämnde någon veterinär den vägen. Kanske för att han var försäkrad och vi kunde betala? Jävla äckel. >:(

Så efter att vi funderat och pratat och funderat lite till tycker vi att hela grejen känns jävligt mysko. Hela resonemanget är ohållbart. Hur kan CT, en väldigt avancerad bit av teknologi, vara det ända sättet att se en hund i munnen?
Kollar man runt online är det normalt tandröntgen man använder för att fastställa till exempel en rotspetsabscess. Veterinären påstod att en CT scan skulle kunna landa på 8 tusen.. En tandröntgen ligger runt 1,5 tusen. Men det nämndes inte ens.

Men ja, vi var väldigt skeptiska och spenderade halva dagen därpå med att göra research och diskutera alternativ. Jag skickar et meddelande till den veterinären som  hjälpte oss med Sansa först, innan vi åkte till Strömsholm på lördagen. Det tar inte lång tid innan han ringer mig, och är glad att jag hörde av mig till honom.. Han är väldigt engagerad i Sansas lilla mysterium!

Veterinären håller dessutom helt med oss i att det vi fick höra på Strömsholm är helt överdrivet. Att göra en CT på en hund innan man ens försökt att fysiskt titta in i munnen ordentligt ligger inte ens på kartan, enligt honom. Att söva Sansa, som är ung och frisk, är ingen stor risk, heller.
Istället erbjuder han att vi bokar en tid till honom, han klämmer in oss, och att han tittar i hennes mun och ser vad det egentligen är som pågår där inne. Antingen med lugnande, om det går, eller med en kort sövning. Sedan så länge det inte år något konstigt så åtgärdar de problemet.
Vi nappar direkt och får en tid på torsdag morgon.
Jag spenderar över en timme sammanlagt i telefonkö till Strömsholm för att avboka tiden till CT och annat. :P

Så det har blivit lite ändrade planer. Sansa är för övrigt mer eller mindre sig själv igen, fast hon vill inte öppna munnen för stort. När hon gäspar öppnas det stora gapen kanske 1/3 av vad hon brukar gapa normalt? Mer hon är glad och pigg!
Tänker slutföra de medicinrecept vi har, som slutar imorgon, förutom antibiotikan som håller på en hel vecka. Vi får se vad som händer på torsdag! Håller alla tummar och tår att det är ett uppenbart och lättfixat problem hon har där inne i munnen, allt krångel till trots.

Fan.

Gårdagens händelser i korthet; en historia om dagen som var lång och som hade många otrevliga överraskningar.

Vi åkte in till Strömsholms till slut med en hund som var seg och hängig. Veterinären vi träffade där gjorde en allmän undersökning och sedan kollade hon på ögat, och den delen av ansiktet.. Redan i väntrummet tyckte jag Sansa luktade lite illa, men jag hade smörjt in hennes tassar på förmiddagen med en salva som luktar en del, så jag tänkte det är nog den, tills veterinären påpekar att det luktar från hennes mun.
Med en närmare titt, eller egentligen en titt över huvud taget, så upptäcker vi att hennes kind är riktigt svullen. Ser man henne framifrån är det väldigt tydligt, så hur vi missade det.. Ja, vi tittade väl oss blinda på det där ögat?

Veterinären tar trycket i ögonen på henne och det är normalt. Sen så börjar vi krångla med munnen.. Vi berättade att hon haft svårt att öppna munnen och att det gjort ont, och hjälp säger jag bara! Den reaktionen Sansa hade när veterinären började klämma och trycka på hennes käke på den sidan av ansiktet! Hon blev helt galen, typ, och kastade bakut som en rodeo häst och ville bara bort. Jag har rivsåren efter att ha hållit fast henne som bevis. :P
Då ser man skillnaden mellan att ha en liten hund och att ha en stark staffe på 13,5 kg.. Och då är hon relativt liten ändå! >____>
I alla fall, Sansa har jävligt ont i käken, är svullen i halva ansiktet och har ett svullet öga.. och sen så börjar hon dregla blod. Vi får INTE upp Sansas mun nog för att titta in, det gör för ont, och veterinären tror inte att lugnande kommer att hjälpa. För att undersöka i munnen behöver hon sövas. Bara att det finns så lite personal på en lördag att även om vi hittade felet hade vi inte kunnat göra något åt det.

Det blir en del prat hit och dit, som vanligt. Till slut bestämmer vi att vi ska komma på onsdag igen, då det finns en ledig CT scan tid, och gå vidare. Antagligen har hon en infektion i munnen med en böld eller liknande som vuxit och vuxit djupt där inne någon stans och det ökade trycket och massan har tryckt på ögat och gett svullnaden i ansiktet. Vad som är infekterat kan vi inte veta utan att kolla efter.. Det är det CT:n är till för, för att få en inblick in i hennes lilla huvud. Innan de scannar henne, när hon är sövd, ska de kika in i munnen för att se om det är något tydligt som syns.
Det kan vara en tand som skadats och fått en rotspetsabscess till exempel. Eller en bit ben som fastnat någon stans på nåt sätt, eller en bit pinne, eller ja vad som. Något har ju orsakat infektionen i alla fall.
Efter en CT scan ska de ringa oss och säga vad de hittat, och hur de vill gå vidare med det. Så ska vi väl typ ta ställning till det.. men vad har man för val, egentligen? :|

Vi fick en massa mediciner hon ska äta nu fram till.. dagen.. Rimadyl mot smärta och inflammation, Clindabuc som är en antibiotika, Pepcid för hennes stackars mage som får så mycket starka medel att jobba med och sedan fortsätta med ögondroppar och en annan sorts ögondroppar igen som är fuktgivande. Det var väl det.

På vägen hem börjar Sansa blöda på "allvar" från munnen. Inte rent blod då, utan mer som tjockt dregel/slem med blod i och lite annat mer.. illaluktande rött klegg. Det luktar död, och kommer antagligen från det infekterade området som spruckit under dagen och börjat tömma ut sig. Vilket är en bra sak! Men Sansa verkar ganska medtagen och nere. På ett par timmar av att torka röd gegga från hennes mun då och då så har halva hennes ansikte läckt ut, svullnaden är praktiskt taget borta...

Sedan följde en jobbig natt av en rastlös hund som inte vill sova. Hon vill ut, men inte för att göra något annat än att ta sig en titt runt och nosa lite. Sedan vill hon till gammel-husse, sedan vill hon till oss igen, och sedan ut, och sedan slicka sig på tassen, sedan slicka på täcket, sen gå ut en sväng...
Ja, det var min natt ungefär att vakna var 20e minut och se henne stå upp i sängen och gnälla mot dörren. Min gissning är att hon kände sig rastlös, och sedan lite mysko i huvudet efter den där smärtstillande sprutan hon fick hos veterinären.. :P

Rimadyl funkar visst inte alls ihop med kortison, så under denna tiden kan hon inte äta det. Vi får se vad det har för konsekvenser. :/

Annars mår hon bättre idag. Svullnaden är som sagt betydligt mindre och hennes öga ser normalt ut igen. Dessutom får hon ju smärtlindring.
Däremot vill hon inte öppna munnen helt och hon verkar ömma runt käken. Infektionen/det som orsakar infektionen är ju inte borta. Men hon har mindre problem med symptomen. :)
Vi kollade lite in i hennes mun med en ficklampa och det såg något rött ut längst bak på den övre tandraden, bakom med vid den sista tanden. Men inte lätt att tolka det, heller.

Det man undrar är ju hur länge hon gått med en infektion/något som gör ont i munnen utan att vi märkt något? Det känns som det borde ha varit en period av uppbyggnad innan det går så långt att ögat och kinden sväller upp på detta sättet. Stackars Sansa.. Men vad gör man när de inte visar att de har ont? Eller att tecknen är så diskreta att man inte ser dem. :(
Klart man får dåligt samvete.

Jag hoppas innerligt att det inte är en tand som är problemet, eller att infektionen har gått så långt att den spridit sig vidare in i käkbenet eller nått. u__u

Men just nu är det bara att vänta, så får vi se vad de hittar, och vad försäkringskassan säger om det...

En bild som är några dagar gammal. Sansa instruerar hur man gör när man chillar.

Krossade förhoppningar

Det gick ju inte så värst bra, det här.
På kvällen när vi la oss såg hon nästan normal ut! Fast ögat putade mer än det skulle, fortfarande.
Men nu på morgonen var allt åt helvete igen. Svullnaden var tillbaka. Inte i sin fulla kraft men mer än nog, tack! Sansa är nere igen, hennes öga ser läskigt ut igen, det är svullet igen.. Ja se själva. :(

Denna kan man ju jämföra med den från igår eftermiddag från samma vinkel..

Svullet. >__<

Här kan man se hur stor del av ögat som försvinner bakom.. ja, vad är det egentligen? Jag GISSAR på blinkhinnan (och co.) men jag är knappast utbildad att svara säkert på den frågan.

Vad jag lärt mig dock är att i vissa sammanhang är det värt att ha is i magen. Så för alla er som undrar varför jag skriver ett blogginlägg istället för att åka i panik till veterinären så är mitt svar att jag har inget bättre för mig just nu på en lördagsmorgon.. jag hade tänkt vänta lite i alla fall. :P
Hon har fått ögondroppar och jag tänker ringa veterinären snart och prata med honom som vi bestämt. Jag tror jag tycker mig se att svullnaden gett sig någon sen vi droppade i ögat.. Hon ligger utslagen och sover i soffan i alla fall.

Det ät lite mystiskt med hennes temperatur dock. Igår eftermiddag låg hon på 37.8, och nu på morgonen på 38.3. Alltså en förändring på 0.5 grader.
Men i boken om hundens sjukdomar står det att en hund normalt har mellan 38-39 grader kroppstemperatur. Sen finns det variationer mellan individer, därför är det bra att ha en normaltemperatur att jämföra med.. Men nu har vi inte det, tyvärr.
Så var termometern dålig/jag gjorde fel? Eller har hon normalt ganska låg kroppstemperatur? Eller spelar det ingen roll för det är i alla fall fortfarande en ökning på 0.5 grader?

Vi får väl se vad veterinären säger..

Sansa ser rött!

Eller nja, de som ser Sansa ser rött kanske.. ett rött, svullet öga. :(
Gissa om jag fick en mindre hjärtattack när jag vaknar vid klockan 6 på morgonen och i halvdunklet ser det här:

Det blir faktiskt lite värre sen till och med..

Stackaren kan inte ens stänga ögat. :<

Eller inte exakt det där, för det är senare på förmiddagen.. men i alla fall! Hennes öga var skitläskigt!
Först fick jag panik för jag trodde det kunde vara glaukom. Men efter lite närmare undersökning såg själva ögat normalt ut, det var slemhinnan runt som var svullen, och ögat stod ut mer än det borde..

Det första jag gör, efter att ha väckt stackars husse, var att ringa veterinären. Som tur är så finns det ju en del kliniker man kan ringa jour, också. Hon jag pratade med där ställde lite frågor och rekommenderade till sist att vi borde avvakta någon timme, och om det inte blev bättre skulle vi åka till någon veterinär. Som tur var så var det ju inte helg, i alla fall! Så senare ringer jag och får en tid på eftermiddagen i Eskilstuna.

Medan vi väntar så är Sansa ganska nere, och för någon anledning (som vi får reda på senare) så vill hon inte ens smaka på en hemodlad tomat! Men annars så äter hon och går på "toaletten" i alla fall, även om hon helst bara vill ligga och sova.

Väl där så får vi en jättetrevlig veterinär som egentligen var pensionerad men som valt att komma in extra under sommaren. Han kändes/känns väldigt seriös och sympatisk och undersökningen går riktigt fort.
Först tänker han ge Sansa en lugnande spruta för att titta på hennes öga, men eftersom hon är så lugn och duktig redan så ändrar han sig och kör på lokalbedövning istället, vilket kändes skönt för mig!

Han kollar bakom blinkhinnan men hittar inget skräp, och till sist bestämmer vi oss för att ge henne ögondroppar med kortison för att se om svullnaden vill ge med sig. Vad som verkligen är orsaken vet vi inte än, saker som infektioner och tumörer känns inte troligt eftersom hennes problem dök upp litterärt över en natt. Att hennes allergi skulle spöka låter ju troligt med det är väldigt konstigt då att bara ena ögat är påverkat..

I alla fall, vi får recept och han ger mig sitt privata telefonnummer som jag ska ringa nästa dag vid lunch för uppföljning. Han vad ledig men ville ändå att jag skulle prata med honom, istället för någon annan veterinär som inte undersökt Sansa i person. Det kändes ju tryggt! Första gången någonsin jag ser kontinuitet inom någon form av vård? :P

Så vi köper ögondroppar och börjar genast. Hon ska få dem varannan timme, och det går lätt att ge, nästan så att hon kommer frivilligt när man ropar in henne. Hon är så duktig. <3
Vi upptäcker också att hon får väldigt ont när hon öppnar munnen och tjuter till och blir orolig. Hon kan äta sin mat, den är såpass mjuk, men annars när man ger godis är det som att peta in ett mynt i en vending machine..

Senare på kvällen börjar vi se en tydlig skillnad på svullnaden under ögat som börjar gå ner. Nästa morgon är själva svullnaden runt ögat borta, alltså den i slemhinnan som syns tydligast. Däremot är vad jag gissar är blinkhinnan fortfarande uppe över ögat, även om den inte är svullen, och ser ganska irriterad ut. Själva ögat står fortfarande ut mer än normalt och som jag säger till husse; det ser ut som ett öga som borde sitta på en mops, inte på en staffe. :P
No offence, mopsar. <3

Vid lunch ringer jag veterinären som planerat och vi har en liten diskussion. Hennes mun-öppnings-problem blir förklarade och det var som vi trodde antagligen en muskel som tryckte mot ögat/svullnaden när hon öppnar munnen. Stackars liten..
Han tror att det kan vara en blödning bakom ögat som är boven. Frågan är varför hon skulle blöda där..
Ett alternativ var att hon fått något främmande objekt upp dit via munnen, som en bit ben eller annat som hon tuggat på. Inte helt otroligt eftersom hon, ja, tuggar på saker. Att det hänt när hon smällt i något är väl inte omöjligt, men känns som ett ställe att slå i som är lite konstigt kanske.
Men för att undersöka munnen måste hon få smärtlindring osv eftersom det gör så ont på henne.

Eftersom svullnaden gått ner och hon annars inte verkar må så dåligt så bestämmer vi oss för att avvakta, fortsätta ge ögondroppar fast fyra gånger om dagen och hålla koll på tempen i fall att det finns någon infektion. Sedan höras av igen dagen efter. Ja, imorgon alltså. Jag bokar även en tid lite preliminärt sådär till på måndag hos just den veterinären, hans eget förslag, eftersom det skulle vara väldigt svårt att få en tid om jag ringde samma dag istället. Om vi inte behöver komma in, vilket vi såklart hoppas, är det bara att ringa och boka av. Känns som en bra säkerhetsåtgärd i alla fall. :)

Under dagen har hennes öga som tur är gått åt rätt håll! Blinkhinnan har vandrat neråt mot sin korrekta plats och Sansa ser mer.. ja.. normal ut. :P
Ögat står fortfarande ut mer än det andra men det är i alla fall inte sämre! Här är en bild från i eftermiddags. Inte så lätt att se, och ljuset påverkar nog med skuggor och så också, men bättre än ingenting! När hon tittar åt sidan ser det något värre ut.

Sötast är hon i alla fall!

Det som återstår är väl helt enkelt att droppa vidare i ögonen och ha henne under observation! Imorgon ringer jag veterinären igen, och förhoppningsvis med goda nyheter. :)

För övrigt anser jag att Karthago bör fö-.. Nej det var ju inte det jag tänkte skriva! Utan om katterna! Miso mår bra som vanligt, är ett socialt odjur och leker med mina hemmagjorda kattleksaker (tillverkade av fågelvingar..) som en riktig best!
Valerie har, som vi tror och hoppas, börjat må lite bättre igen. I alla fall om vi kan tro på hennes aptit. Hon hade en period nu när hon i princip "ran on fumes", knappt åt alls, och var lite eländig.. Vi gav henne torrfoderskulor då och då under dagen, så mycket hon ville ha, och nu verkar det som om hon äter "sin egna" mat igen, i alla fall mycket mer av den än innan. Jag tycker hennes päls är finare också, mjuk och fluffig, och hon går runt lite mer i huset.
Hon fick nyss en antibiotikakur efter ett veterinärbesök där de egentligen inte hittade något "men hon kanske hade lite fler vita blodkroppar än normalt" så det kunde vara en infektion. Själva kuren gav inga mirakulösa förändringar men nu en vecka eller så senare så tycker vi som sagt att hon verkar ha ryckt upp sig lite.
Älskade lilla katt, jag hoppas du mår bra nu!

Vuxna katt-tanter gör saker tillsammans.

Bonusdjur.

Nyfiken och rädd på samma gång. <3