Dagens visdomsord

Vem behöver injicera rumpfett i läpparna för att få dem fylligare?
Har man en staffe får man fläskläppar på köpet.

Svans på vift

Jag skryter ofta om hur duktig Sansa är på att gå lös. Hur hon aldrig försvinner ur sikte mer än i några sekunder, hur hon ständigt håller koll på oss och att hon kommer när man ropar. Då är det ju självklart bara en tidsfråga innan allt detta flyger ut genom fönstret och man som matte blir strängt påmind om att en hund kan försvinna väldigt fort om den behagar.

Vi var nästan hemma. Bredvid huset finns en grusgrop (eller en del grusgrop och en del stengrop..) som går som ett öppet sår in i sidan på rullstensåsen. Man kan gå längs med kanten men de blir rejält högt på ett par ställen och vägen ner är ett brant sluttande hav av stenar, träd som fallit ner när kanten rasat och annat skoj. I alla fall så gick vi längs med ena sidan på väg hem genom skogen. Sansa står uppe på kanten och spanar, något hon gör ofta i några sekunder innan hon kommer till mig och går vidare. Inte den här gången. Jag vet inte vad det var som slet henne från promenaden men när jag tittar tillbaka upp efter några steg är Sansa borta. Helt borta. Ibland så ser man henne inte och tittar sig omkring för att inse att hon typ står bakom en och väntar. Men inte den här gången. Jag hör några stenar i grusgropen rulla ner och börjar ropa efter henne, i förväntan att hon ska komma skuttandes från bakom ett träd. Men nej, inte alls. Jag gå till kanten och tittar runt, men det är en dålig vinkel så jag går vidare framåt och ropar efter henne. Inget. Jag vänder om och går tillbaka men ser inget nu heller. Nu har flera minuter gått och jag börjar bli orolig. Tänk om hon ramlat ner i grusgropen om hon försökt ta sig ner där? Jag börjar få lite smått panik och skyndar mig till huset medan jag ropar efter henne. Hon väntar inte vid dörren, så jag halvspringer ner i grusgropen och börjar leta, men ser henne inte alls. Plötsligt när jag vänder mig om står hon på gräset borta vid garaget. Hon ser ut som hon sprungit en mil, ungefär, men en tunga som hänger ner till marken och flåsar. Hennes tassar är jordiga/sandiga halvvägs upp på benen.
Med tårar i ögonen och hjärtat i halsgropen ropar jag "hit!" med en röst som kunde tillhöra en pojke i målbrottet. Sansa ser mig och kommer rusandes i full karriär. Hade det varit minusgrader hade det nog ångat om henne, jag riktigt kunde känna hur hennes kropp radierade värme. Hon drack girigt från en vattenpöl och verkade lite smått förvirrad, som om hon inte riktigt själv visste vad som hade hänt. Kanske var hon stressad av att hon inte hittade mig, eller så var hon bara trött efter vad som tydligt varit en ordentlig sprint.
Var hon varit, eller varför hon stuckit, har jag ingen aning om. Kanske hon fick syn på något djur jag inte såg, eller fick för sig att springa tillbaka till svanrevbenet jag tidigare förbjudit henne att smaska på. Men i vilket fall så kändes det inte som om hon var speciellt sugen på att springa någon stans igen utan hon följde mig hack i häl in i huset.

Igen skada skedd, och det ingår väl det här också i hundägandets fantastiska värld av oro och frustration. Hon hostade en del efter vi kommit in. Kanske för att hon hade ett svanben i halsen, kanske för att hon inhalerat ett löv. Vem vet. Men hon fick inga bestående men i alla fall och livet återgick till det normala.

Hon är lite mer flytig nu på promenaderna upplever jag det som. Hon vågar liksom springa längre från mig, men försvinner jag ur hennes synfält kommer hon genast springandes. Det känns skönt i alla fall, att hon inte är såpass att hon inte bryr sig eller kollar bak. Även om hon är framför mig så stannar hon alltid och väntar in mig, eller hänger på om jag bestämmer mig för att ta en annan väg.
Att hundar blir mer självständiga och vågar mer i den stora världen ingår ju i att växa upp, liksom med alla djur, så det är inget vi inte förväntar oss. Förhoppningsvis kommer hon ändå alltid ha en vilja att följa och hålla koll på oss, även om hon utforskar världen inom en något vidare sfär.

Och förresten! Idag på promenaden hittade vi den borttappade reflexvästen igen! Slutet gott, allting gott. <3

Sådan husse sådan hund. (husse försvarar den förskräckliga stilen med att hans somnade framför sveriges usla insats mot kanada i finalen)

Vadå, är det konstigt att sova i en duschkabin eller?

Gissa om hon snarkade högt..

Vätans dag

Fy fan vilket pissväder! .. På ren svenska.
Hade jag vetat att det skulle börja spöregna hade jag tagit min regnjacka, och om mina stövel(jävlar) inte hade spruckit och läcker hade jag tagit på mig de med! Men i min naiva brist på annat så fick det bli en jacka som vatten gärna tränger igenom om det kommer i mängd och ett par kängor - som i och för sig håller fötterna torra - men som i snöblask resulterade i att mina byxor var genomblöta upp till knät.
Jaha det var ett himla klagande på mig idag! Men det hjälpte liksom inte att Sansa var allmänt spattig och bara sprang runt som en intelligens-befriad vinthund och hade noll följsamhet. Dessutom så tappade hon sitt reflextäcke.. Ja just det vi fick i present. Helt plötsligt kommer hon ut ur skogen utan täcket på! Hon har ju sprungit hit och dit och upp och ner och jag har igen aning om varit täcket kan ha kommit av. Letar runt lite men skogen är snårig och jag ser inget. Å andra sidan är jag väldigt glad att täcket lossnat snarare än att Sansa har fastnat. Kardborre är långt ifrån en favorit men det kan i alla fall öppna sig enkelt om hunden fastnar i täcket någon stans! Så Sansa är i alla fall inte borttappad eller skadad, och det är det dumma reflextäcket värt.

På en gladare not så har kopplet vi beställde kommit nu! Jättesnyggt är det, och jag ser nästan fram emot att gå ut i rusket igen bara för att använda det! Handflätat av en ung tjej som säljer dessa.. handflätade koppel och halsband av olika underbart coola designer. Jag är jättenöjd, och bra pris också! Kolla in! http://www.doggistyle.se/

Tjejen ville gärna ha bilder på Sansa med kopplet så jag bestämde mig för att försöka mig på att få till något snyggt. Eftersom utomhus är som att vada genom Atlanten idag så tänkte jag att det är bäst att stanna inne för det här.
Resultatet blev.. kreativt? Intressant..? Speciellt..? Här är några väl utvalda bilder av sur-Sansa den obstinata terrier bitchen som glömt vad ordet sitt betyder och som tycker att matte är en grym Gestapo som utsätter henne för hemska plågor och tortyr. :D

En skaplig bild, förutom att det ser ut som om jag slår henne..

Att sitta på en väl utvald punkt på golvet gick inte! Soffan eller ingenting, tyckte Sansa.

Att låta kopplet hänga lite snyggt draperat gick absolut inte det heller.

Am nam nam. Som russin, ungefär.

Snälla mamma.. sluta slå mig.. snyft.

Oj, en fågel utanför!

Jag ger upp.. orken är borta.. farväl grymma värld..

Nu sover hon utslagen i soffan där hon kollapsade. Hade matte kunnat vara smart och tagit bilderna när Sansa inte var trött efter en dryg och blöt promenad? Ja.. Men vem har tålamodet till det!?

Mattes hemhjälp

Vem behöver en butler när man kan ha en hund? Sansa är duktig på att lära sig trick, tycker matte och husse. Sist vi var på unghundskursen så fick vi höra hur snabb hon är på att lära sig ord, och nu när man tänker efter så stämmer det. Tre-fyra träningspass så kan hon fatta vad man menar när man säger ordet, som stäng, till exempel! Ofta tar ju själva kommandot längre tid att lära hunden än till exempel ett handtecken, fast det har vi inte märkt av så mycket med Sansa. Här kommer två små filmer som visar upp lite av Sansas många talanger! Båda handlar om att stänga skåp men jag kunde inte välja vilken som var bäst.. Den ena är snyggare skåpstäng och den andra är så söt och charmig! Man kan visst inte få nog av att titta på sin egna hund, eller hur? ;)

Film 1!

Film 2!

Sansa har tur som har två erfarna, äldre systrar som kan lära henne allt möjligt. Till exempel så kan man, om man är uppmärksam, lära sig vilka krukväxter eller torkade blombuketter som är bra att tugga på. Miso är en pedagogisk lärare och tar hänsyn till Sansas underutvecklade hund-intellekt, och Valerie lär ut med hjälp av terror, våld och genom att undvika situationen helt och hållet. Här ser vi några exempel på när Sansa umgås med Miso!

Lyssna nu noga vovven, så ska jag lära dig allt jag kan!

Titta åt höger!

Hallå, vad gör jag här uppe? Det är ju högt och smalt! Tänk om jag ramlar..! Halps!

Erh, visst.. vad var det för djurart du tillhörde sa du, snöflingan?

Och sen såklart lite mer bilder från den senaste promenaden (när kameran hängde med). Lite sol och allt, vem hade kunnat tro något liknande? Härligt! Spenderade ett par minuter med att bara stå i en stråle av solsken mellan träden och längta efter våren.
Promenaden dagen efter detta var det underbart vårväder mitt i Februari, och inte mig emot! Jag och pappa gick en trevlig långpromenad på 3 timmar runt i trakten, bort till en badplats som finns i "närheten" och lite så. Det kändes verkligen som en dag att ta tillvara på, och vad man ser fram emot alla de långa promenaderna vi kommer att njuta av längre fram i vår och sommar! Att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder i all ära.. men att vara ute i naturen är alltid bäst i fint, lagom tempererat väder!
Tre timmar är faktiskt den längsta prommisen Sansa varit med på, men hon hängde på i glad och energifull takt hela vägen. Roligt var att hon på hemvägen när vi girade över golfbanan insisterade på att gå spontant i perfekt fot ett par gånger. Jag bara gick där och pratade, och tittade ner, och där gick Sansa tryckt mot min vänstra sida och sökte kontakt.. Inte för att jag klagar! Det var jätteroligt att se och belönades självklart entusiastiskt!
En mindre glädjande sak var att hon faktiskt drog på en hare. Hon såg den innan mig, och när jag såg haren var Sansa redan efter. Det roliga är att om haren suttit still tror jag inte ens Sansa hade brytt sig så mycket (senare mötte vi en svan på land som Sansa knappt tittade på). Nu drog hon i alla fall. Som tur är har vi ju lyckats få till en fantastisk inkallning, och visst, ett rejält blås i visselpipan så kom hon springandes tillbaka i full karriär. Jag fick koppla henne och hon drog en del för att hon ville springa bort dit igen, men när hon slutat försöka sticka bakåt så släppte jag henne igen och då följde hon glatt med oss vidare. Kanske att det får bli långlina i framtiden, vem vet, men så länge jag kan så vill jag ändå träna henne så att en långlina inte ska behövas. Sen om det lyckas får i väl se.
Ja just det, bilder var det ju! Enjoy!

Narcissus och den spegelklara dammen? :D

Duktig tjej! Inget fel på hunden, heller.

Över stock och sten!

Lycka är en kall nos.. och ett par leriga tassar på byxorna.

Tänk att himlen var blå bakom alla moln?

Balans? Som en dans!

Mmmm, sol i ögonen. <3

Favoriter i repris.

Jaa, när vädret är uselt varenda dag och man inte orkar kånka runt på kameran kan det bli svårt att hitta på grejer att lägga upp här. Ellen kan ju skriva allt möjligt om allt möjligt, och hon använder väl bloggen på ett kanske lite djupare sätt än vad jag gör, jag gillar för det mesta att lägga upp lite bilder med tillhörande kommentarer. Men det är väl lite så en blogg fungerar, man väljer ju själv vad man vill fylla den med och därför är det kanske kul att vi har lite olika stil. Nåväl, med nyss nämnda bildbrist är det kanske dags att gräva lite i arkivet och se om det finns några pärlor att hämta. När jag pluggade fanns det en kille som kallade allt bra för "pärlor". Allt coolt va en pärla och när nåt va extra coolt va det.. extra pärligt. Sjukt irriterande, så därför.. känner jag bara för att gräva fram lite pärliga pärlor.

Ser ut som något som har rymt från köttdisken på ICA.

Förra sommaren, kan hon inte krympa tillbaka till valpstadiet?

Sansas nuvarande skostorlek 40-41cm.

Spontansomnat.

Den här har jag utnämnt till Sansas bästa bild någonin.

Efter första doppet.

Jag vet att du kollar på min snygga rumpa-bilden.

IQ-gruppen samlas varje torsdag.

Lödruvan.

En vana hon gör än idag!

Soffmys

Alla hjärtans dag i ära! Kärlek i luften, eller så är det kanske björkvedsrök och hundfisar som förvirrat mig till att göra detta inlägg. Ibland om man vill få igenom en poäng så får man bjuda lite på sig själv. Här kommer några bilder som jag själv gärna bränner, men eftersom de så vackert poängterar hur underbar Sansa är så blir det istället uppsatta för hela världen (a.k.a. våra ca 5 läsare) att se!
Matte landar ibland i soffan för att ta ett litet nap, och då är sällan Sansa långt borta! Är det soffmys så är det!

Matte som huvudkudde är bäst.

Sansa som huvudkudde är inte helt fel det heller.

Sansa har eget soffmys med sin alldeles egna hund.

Världens pussvänligaste lilla tass. <3

Miso har också en mysig hörna eller två. Här i husses sällskap bakom hans ena datorskärm.

Hemkomsten

Nu är Sansa äntligen hemma igen! Eller vi hämtade henne redan i onsdags eftermiddag, men ändå!
Allt är bra med henne så vitt vi vet! Idag lämnade vi in ett urinprov för att försäkra oss om att njurarna inte har fått för sig att spöka i efterhand men vi har inte fått något svar på det ännu.
Sansa är dock sig själv. Pigg och glad och busig!
Kvällen när hon kom hem luktade hon verkligen sjukhus.. Desinficerande medel och gasbinda och tejp. En hemsk lukt som direkt för mig tillbaka till Dolph, för det var så han luktade efter våra besök där (och det blev ju en del). Jag tror att en del av doften är stress, faktiskt. Liksom dammig, fet päls och oro luktar det. Usch.. jobbigt.
Hon har blivit rakad på båda frambenen, och på ena är ett lite större sår så jag tror en kanyl slet sig där så de fick ta om. Halsen är också rakad på ena sidan för någon anledning, men jag fattar inte varför.. Det är ett litet skavsår där från halsbandet men det är knappast något att raka hela sidan av strupen för eller? När de kom ut med henne hade hon ett smalt stryphalsband i form av en kedja. Jag erkänner att det gjorde mig lite förbannad, eftersom jag vet att hon drar och ja.. Jag kan väl förstå att det handlar om smidighet att ta på (och kanske de tycker det är lättare att gå ut med starka hundar i helstryp?) men jag gillar det inte! Hon har visat tecken på att hon har dragit en hel del för hon liksom rosslade och hostade en del efter hon kom hem och dagen efter.. Fy Strömsholm!

Men jag ska inte klaga, för det finns inget mer välutrustad djursjukhus att vända sig till. Och de gjorde ju så att älskade Sansa blev bra! Det är det absolut viktigaste! Sen så gillar väl igen att lämna ifrån sig sin älskling sådär, oavsett.

Tänk att ett litet glömt paket russin kan skapa så mycket drama, för att inte tala om kostnader. Det är en tankeställare till alla med djur! Vikten av att veta vad som faktiskt är giftigt för våra husdjur är inte så himla svårt, men ovärderligt! För det är ju en del saker som är hur vanliga och självklara som helst för oss men som är rentav dödliga för våra djur. Även om det inte är så vanligt att hundar dör av förgiftning (och då oftast av uppenbart giftiga saker så som glykol och råttgift) så kan lidandet bli stort och räkningarna långa om olyckan är framme.
Några saker som är giftigt för hundar som vi människor ofta äter är: lök (all form, även vitlök), choklad, vindruvor/russin och tuggummi (xylitol).

I alla fall, det är så skönt att ha henne hemma igen! Vardagen har börjat kännas lite normalare nu efter någon dag och vi har börjat träna igen och Sansa är lika duktig som vanligt! Nu ska det bli skönt med helg och förhoppningsvis trevliga långpromenader med husse också. Bara lite sol på det så blir det perfekt!

Helgaktiviteter

För att bryta upp lite i all orolig väntan på att telefonen ska ringa får det bli ett litet inlägg om helgens strapatser! För visst var det lite av en strapats.. som lämnade mina och Daniels armar 2 meter långa i diket. Vi var och hälsade på i Torshälla och gick en lång stadspromenad följt av lyxmat hemma hos mamma! =)

Promenaden var trevlig men inte tack vare Sansa, som följde sitt vanliga tema med stress och drag-träning i kopplet genom hela Torshälla. Jag vet inte om det är miljön, eller för att vi är flera som går, eller för att Yoshy är med, eller för att jag och Daniel projicerar någon form av mystiskt kroppsspråk men Sansa går verkligen sämst i koppel någonsin på just dessa promenader! Frustrerande är det, men jag tycker också synd om henne att hon inte bara kan slappna av. Går jag med henne hemomkring i koppel funkar det helt okay och jag känner att jag kan träna på det. På dessa promenader kan man inte träna för Sansas hjärna stängs helt enkelt av. Något som måste ses över kanske, och komma fram till någon form av plan på hur vi ska gå vidare. Det kan ju inte få vara såhär för henne, det är ju inte roligt alls! Fy för stress..  I alla fall för mycket av det.

Hundmöten gick i blandat utförande. Ibland var det som om hon inte ens såg att det fanns en hund över huvud taget och bara gick förbi, ibland drog hon mot hunden lite smått och tittade på den när det passerade och en gång (enligt Daniel, jag var inte där precis då) så reste hon ragg och morrade år en cocker spaniel. Vet inte om det oroar mig direkt, för hon umgås jättefint med flera hundar och har inga som hälst problem med någon hund hon träffat på hundkurserna till exempel.
Tror helt enkelt det är en blandning av situationen, stress, osäkerhet i miljön och med sig själv (tonåringar..) och hur den andra hunden bemöter henne.
Att hon älskar alla hundar är som tidigare nämnts inte något jag förväntar mig ändå! Ett par hundkompisar kanske som hon gillar och som gillar henne låter istället perfekt! Och hon har ju just nu Yoshy och Grynet.

Maskerad matte släpas av galen hund genom hela staden. :D

Änderna var väldigt kelsjuka och sociala och följde efter oss längs hela kanalsträckan!

Alla tittar bort utom en.. ser ni den.. som tittar Rakt på Dig!

Tappa lite mat nu, kanske?

Pip pip pip pip.. PIIP!

Dubbelträning är trippelsvårt!

Här ligger jag och filosoferar..

Kan man se mer plågad ut liksom?

Sansa, Yoshy och pipisen tar en paus.

Och så en liten tillbaka-till-verkligheten paragraf. För det är lite roligt.. alternativt hemskt.. hur förändrade katterna blir när Sansa är ur huset. Båda en del men Valerie allra mest! Hon är som en ny socialare, modigare katt! Men också mer jävlig mot stackars Miso. Nu går katterna socialt och spinner och stryker sig mot våra ben mitt på dagen! Valerie är framme och gör sin grej mycket mer och ligger inte bara och snusar någonstans tills Sansa somnar på kvällen. Hon sitter gärna vid oss, och gosar också. Inte för att hon är asocial normalt, men hon är mycket mer tillbakadragen.

Allt detta är ju bra, att de får lite egentid, kanske. Men idag bråkade de också för första gången på flera månader! Usch! Jag blir så trött på det! Med tanke på hur det såg ut för ett år sedan mellan dessa två pälsknyten så är jag väldigt.. ja vad ska man säga? Rädd att det ska börja igen? Sansa är som en barriär mellan katterna så de inte får möjligheten på samma sätt att komma in i den där flugornas herre territoriella kampen om rätt till existens. Som en gemensam fiende, oss och hon, och som en tredje faktor som bryter upp en-mot-en situationen. Så även om det är synd att Valerie inte känner sig som herren (damen) på täppan så är det nog bäst för alla att hon inte kommer in i det sinnesläget! För hon kan vara en riktig läskig markatta, den oskyldiga, blåögda lilla tjejen!

Inga blå ögon här inte!