Solskenshistorier

Idag var det underbart, soligt och varmt väder! Lite så det kändes som sommar ibland, man fick liksom en flash back från tidigare år. Skönt att det är vår och de sköna tiderna ligger på rätt sida om en nu: framför! Igen mera vinter! Ikväll ska ju klockan ställas till och med, på gott och ont.

I vilket fall så spenderade vi vår tid i solen genom att gå en runda i Eskilstuna. Vi parkerade en bit utanför stan så det blev en promenad dit och tillbaka. Sansa var otroligt duktig idag! Det var premiär för att använda D-ringen fram på hennes nya sele, och jag tycker det funkade super. Det är inte en tvättäkta VGW-sele, vilket är en sele som sitter fast ordentligt och är till för att hunden ska få det svårare att dra hårt framåt (då kopplet fästs fram så får hunden inte samma kraft). Om Sansa drar i denna sele så glider den åt sidan. Däremot så gick hon jättefint med den på. Även om den inte håller emot om hon tokdrar så blir det ju en annan känsla när "kopplet tar slut" jämfört med om det är fäst på ryggen och hon bara kan plöja framåt.
Oavsett om det var p.g.a. selen eller ej så gick hon fint, lyssnade, hade svansen i topp och gick i regel förbi både människor och hundar utan att reagera så mycket. Jag vill ju helst träna henne att inte dra till andra hundar (eller människor för den delen) och är därför snål med att låta henne hälsa på andra hundar vi möter. Istället försöker vi gå runt mötet i en båge, såpass vid att Sansa inte blir så påverkad av den andra hunden, och det funkar bra! Hon är dock intresserad av att gå och nosa sedan där hunden gick, men det kan ju avta lite när löpet går ur. Hon är mer nosig nu än innan, men inte på någon extrem nivå.

Eftersom inget fik insett än att fint väder innebär att folk vill sitta ute så fanns det inga fik där vi kunde ta med oss Sansa, det vill säga förutom det sunkiga caféet vid tågstationen. Så vi gick dit! På vägen ut sen så satt en liten pojke på andra sidan en glasvägg och tittade på Sansa, så jag vände om och gick tillbaka så de skulle få hälsa genom glaset. Pojken satte upp sina händer mot glaset och Sansa gick och tryckte nosen mot dem, till pojkens stora glädje. Han började fnissa och log typ världens gladaste leende. Sansa förgyller någons dag, som vanligt!

Promenaderna i den lilla gruppen på Söndagar fortsätter, och även om vi bara hunnit vara där tre gånger så är det skillnad varje gång! Sansa blir mindre stressad och går allt finare med de andra (alltså drar inte som en rabiessmittad tok). Kings matte är ju ganska så utsällningsintresserad och har erbjudit sig att hjälpa oss lite med det, mest att vi tränar ihop, vilket båda hundarna har stor nytta av. Så det ser vi fram emot! Nu har vi beställt ett utsällningskoppel (egen design såklart från sidan http://trickhundarshop.com/) och väntar nu bara på att det ska dimpa ner i brevlådan!

Löpet går vidare genom sina faser. Det började fredagen den 21a, så får vi se när det är färdigt med det. Jag tycker dock att hon blivit lite mer lekfull igen, så hoppas på att hon ska slippa vara så påverkad nu som hon var den första veckan.

Sansa, världens bästa spöke.

Från förra veckans promenad! Sansas halvbror Zac var med och gick. En stor kille! Bakom syns Kings söta rumpa och Chiwas svans.

Dagens promenad. Inte ligger hon framför och drar inte!

Kan man annat än le när man tittar ut och möts av detta nyfikna ansikte? <3

Till och med Eskilstuna är fint i vårsolen.

En trevlig and.

Klart man ska ta en närmare titt på vattnet! Men en säkerhetshake skadar aldrig.

Tillbaka till skogen

Idag åkte vi till den där skogen med en massa vitmossa. Vad jag kan minnas har vi inte varit där sedan i höstas, tänk vad tiden går. Vintern känns ibland ganska kort! Yoshy var med oss idag, och vi gick en liten annorlunda rutt än vad vi har gått tidigare. Som vanligt gick jag hälften av tiden med mobilen i högsta hugg för att försöka navigera sällskapet. Tyvärr finns det ingen app som håller koll på meterbreda diken fyllda med vatten, så det blev en hel del virrande, men efter 3 timmar och en fikapaus var vi tillbaka vid bilen. Vi testade också ett litet spår, men Sansa var väl inte på sitt bästa spårhumör, så vi får ta nya tag nästa gång! För första gången hade vi också med oss hennes nya sele!

Det är inte Sansa som är Askungen.

Åååh så skönt det är att bli.. slickad på ryggen.

Här åker selen på för första gången!

Passar perfekt! 

Sittandes på den gamla hederliga stenmuren.

Mysigt när solen kikar fram. Sansa börjar bli bättre på att vilja lägga sig utomhus!

Yoshy har det gött.

Hej.

Weeeeeeeee

Dagens läge

Det blir ju lite snålt med inlägg här ibland, just nu för att dagarna inte har samma möjlighet att involvera lika mycket Sansa som innan. Som tur är så är det bara tillfälligt! En dag utan mycket Sansa-bus är inte en fullgod dag!
Löpet är i full swing och blodflöde är det ingen brist på. Sansa är ganska bra på att hålla efter sig själv men den droppar ändå en del, så majoriteten av dagen får hon ha tikskyddet på, samt när hon är i vardagsrummet specifikt på grund av känsliga mattor och möbler. Enligt daghusse sover hon mest på dagen och är lite dämpad, inte så pigg på att hitta på saker. Ute har hon börjat säga ifrån och dra hemåt ibland. Men när jag och Daniel tar ut henne efter vi kommit hem och hon får springa lös (daghusse kör med koppel) så är hon nästan som sig själv igen och springer glatt runt.
Jag tycker löpet är ganska så jobbigt, främst då Sansa är ganska så påverkad och jag tycker så himla synd om henne när hon har tikskyddet på. Hon har inte lyckats (och knappt försökt) att få av det eller så men så fort det åker på blir hon mer dämpad och tappar lite lust till saker, liksom. Dessutom så vill hon fortfarande slicka och hålla rent där "nere" men med tikskddet i vägen blir det ju inte så bra! Nu vill jag bara att det ska vara klart snart så hon kan bli sig själv igen! Att kastrera känns helt rätt nu, inte för att det var fel innan men man måste ju fundera en hel del också. Men eftersom hon inte ska gå i avel känns det som ett bra beslut för henne att slippa behöva gå igenom detta helt utan någon anledning, egentligen. Och ja visst, det är naturligt, och man ska inte förändra för mycket för det är som det ska vara och alla tikar har det och blah blah.. Pft! Naturen är grym. Om jag kan göra livet bättre och säkrare för min lilla Sansa så tänker jag göra det! Naturen kan gå och klaga på sociala medier om den så vill. D:<

Det har blivit lite mindre träning med henne också på senaste, av olika anledning. Å ena sidan så har jag ju haft mindre tid. Samtidigt har hon ratat mina försök till att få igång henne ett par gång och liksom legat kvar med blicken "ska jag göra något för belöning så ska jag göra det liggandes.."
Jaha ja! Men ibland så är hon jättesugen och då går det ju hur bra som helst!
Sansas bane måste ändå vara "ligg". Ute kan man lägga henne på torrt, mjukt underlag om man liksom lockar henne ner med godis. Det funkar ibland. Impad much? Inne kan hon, hon kan ordet och jag vet att hon vet! Men kan hon slippa så gör hon gärna det, och hon tar sin tid/spelar dum så fort tillfälle ges. Hon backar gärna istället, eller gå runt en några varv, och sätter sig och tittar upp med sina bruna rådjursögon. Säger man däremot ligg när hon är i soffan, eller på en matta, så landar magen snabbt mot golvet utan några problem! Bushund..

BFF.

Blodet droppar..

Nej jag refererar varken till styckmördare eller vampyrer, utan det handlar om Sansas bak! Ja just det, nu är första (och förhoppningsvis/antagligen sista) löpet igång! Blod och svullen "fifi", nej nu kan man inte missta sig!

Redan i onsdags började hon vara trött. Supertrött. Vi trodde det berodde på de annorlunda dagarna och alla timmar i Yoshys glada sällskap. Hon sov verkligen hela tiden inne, men var pigg och glad och sig själv ute på promenad. Samma sak på torsdagen. På fredagen börjar jag ana lite "oråd", för Sansa visar tydligt att hon har ont, antagligen i magen, och hon är väldigt ynklig. Hon är helt stel och skakar, framförallt i bakpartiet, och ligger till och med och gnyr i soffan ett tag. Hon vill inte ha godis, heller. Då tänkte jag att antingen är det löp på G, eller så är något fel.. Gissa vad jag hoppades på!
Nu under lördagen har vulvan svullnat och hon har börjat blöda lite. Tikskyddet har plockats fram men används inte så mycket än då jag gärna vill att hon håller efter sig själv också. När vi ska ligga i soffan och sängen får hon nog ha det dock! Hon är fortfarande sömnig och slö inomhus men verkar inte ha ont i alla fall!

Om man löper måste man ha det mjukt. Här kurar hon ihop sig i sitt skräddarsydda tikskydd från Wats on!

Promenad på nytt ställe

Ibland blir det så att man åker förbi ett ställe en massa gånger, och kanske tänker något i stil med att ..ja men där ser det ju mysigt ut, där tar vi en promenad nån gång ..men sen gör man aldrig något av saken. När det är lördag och hyfsat väder vill man ju gärna hitta på något att göra, så vi hoppade in i bilen och åkte till ett sånt där ställe.

Så här såg det ut precis efter att man lämnat "parkeringen". Förhoppningen var att träffa en o annan hund att öva möte med, få en trevlig promenad på ett ställe man aldrig varit förr och att träna lite koppelhyfs.

Sansa ser ut att må bra iallafall. Eller.. mja.. men jo.

Mattes flaxande armar o Sansas Bambi-ben, alla nödvändiga ingredienser för ett bra foto.

Sansa med en lömsk blick samtidig som matte sakta sjunker ner i marken..

Vilket bra ställe att öva ligg!

Sigger hon eller litter hon? Välj själva.

Ser ut som en människa som ligger ner och försöker pressa något uppåt med benen. Eller som ett uppochnervänt Pi. Upp till betraktaren.

När man går fint får man godis.

Ät varje godis så som det vore din sista.

Gick lite off-pist upp på en mossig kulle. Då det regnade natten innan hände det då och då att man slant med fotfästet när mossan lossnade.

Sansa gör något.

Intill den lilla rotvältan fanns en vattenpöl där Sansa passade på att släcka törsten.

Vi mötte tre hundar på vägen och det gick finfint. Sansa var också på bra humör, även fast hon blev lite ofokuserad mot slutet. Koppelgående börjar gå riktigt bra.. sålänge det inte är andra hundar med på promenaden! :)

Pusselvecka

Den här veckan har varit lite speciell, inte minst för lilla Sansa som fått en hel del nya upplevelser! Jag började ju min tre veckor långa praktik i måndags, Daniel jobbar på dagarna och just denna vecka är ju pappa, vår villiga hundvakt, på äventyr i japan. Så vad skulle vi göra av Sansa!?
Som tur var blev det inte så många dagar att passa in, som om någon form av divine intervention kommit från ovan för att göra våra liv lite mindre stressiga så var det bara måndag-onsdag som vi behövde hitta någon att passa Sansa. Måndagen fick hon följa med husse till jobbet. Jag tycker det var jättekul att alternativet fanns. Det finns ingen där som har hunden med varje dag eller så, men en annan anställd har en leonberger som hänger med ibland. Så att Sansa fick vara där en dag var inga problem, och hon skötte sig fint, med tanke på att det var första gången och mycket nytt för henne!

Tisdag gick jag och Daniel upp i ottan för att Sansa skulle skjutsas till mamma i Torshälla.. när vi båda jobbar/praktiserar i Strängnäs. Så det blev lite fram och tillbaka! På eftermiddagen åkte vi direkt och hämtade henne och vår andra medpassagerare Merja med Grynet och for till hundkursen. Jag var rädd att vi skulle komma sent med det var på håret att vi kom i tid ändå!
Kursen var utmanande och lärorik! Jag stod för hanteringen av odjuret denna gång och Sansa skötte sig bra, det var väl jag som hundtränare som kunde poleras en del. Det är så mycket att ta till sig, inte bara som fakta man kan läsa sig till utan mer som.. ett tankesätt. Man måste förstå hunden, varför den gör som den gör, läsa små nyanserade beteenden och själv räkna ut hur man ska gå till väga för att nå dit man vill. Om man inte fattar grunden så blir det hela bara fel, och det är väl där jag är lite nu - där alla är när de börjar - att lära känna hunden. Både på individ-, ras- och hundnivå. Det är kul men ibland känner man sig bara förvirrad! Man gör en sak man fått lära sig innan men som i detta sammanhang var helt fel, och sen måste man förstå varför och ta det till sig och ja.. veta vad man ska göra istället. För att bli en bra hundtränare tror jag man måste vara lite av en detektiv-problemlösare med en törst för kunskap, utmaningar och egen utveckling. Visst låter det lätt? ;)

Onsdagen blir väl den dagen som skulle vara lättast men som blev jobbigast. Daniel lämnade Sansa hos min mamma på morgonen. På dagen när jag slutade runt lunch så skulle kan komma förbi min praktikplats och vi skulle byta bil, så jag kunde åka och hämta Sansa (bara en bil har hundbur och jag kan i alla fall inte köra med en hund som klänger på mig). På grund av ett möte och mycket på jobbet fick jag sitta ett bra tag och vänta innan Daniel kunde komma med bilen, så där rök en del av min eftermiddag! Men det löste sig ju ändå.
Att Daniel kunde köra dit henne på morgonen betydde en hel del för mig som ändå skulle vara på praktiken klockan 7. Jag är ju varken en rutinerad eller en säker bilförare. Inte för att jag kör som en galning utan för att jag själv känner mig osäker bakom ratten.. det är läskigt! Mest av allt att hitta rätt, jag kör helst bara dit jag vet vägen säkert. Det har blivit mycket bättre, men jag är fortfarande inte överförtjust i att köra. Det gick i alla fall, även om jag körde bort mig lite i Torshälla, och Sansa blev säkert upplockad och hemkörd!
Väl hemma fick min kurrande mage vänta och vi gick på en timmes promenad i solskenet. Idag ser det ut att bli fler vårkänslor. På måndag kommer pappa hem igen och kan inta sin tron som dagpappa! Ja med lite uppoffringar och pusslande kan man få ihop det mesta när det krisar..

Lite bilder från veckans kurs!

Kontaktövning. Godis i båda händerna, och sen stänger man handen när hon försöker ta dem. Hon får godiset när hon tar ögonkontakt!

Följsamhetsövning. Häng på i slakt koppel, helt enkelt!

Tjoho vilken fart det var på matte idag då!

Härligt när solen stannar uppe hela kursen!

Från dagens promenad. Sansa kunde inte låta bli ett litet svalkade dopp.

Fullspäckat

För mig har helgen handlat mycket om Sansa och rent generellt om att äga hund. Vi har gjort hundiga saker, helt enkelt! Lördagen gick i rasbeskrivningens tecken då vi var på en hundutställning i Strängnäs. Sansas fösta, faktiskt, även fast hon inte ställdes ut. Söndagen guldkantades av nya möten för både oss och Sansa när vi gick på en liten grupp-promenad.

Lördag!
Vi hade igen aning om att Ida, Sansas uppfödare, skulle komma och ställa ut Sansas kullbror Dino på utställningen i Strängnäs som vi tänkte åka på. Det blev ett glatt återseende vid ingången när Daniel höll på att betala inträdet. De var just klara med ställandet och skulle hem, men först så skulle ju Dino och Sansa få träffas så klart! Första gången sen valplådan!

Dagen i all ära var Sansa superduktig. Nej, verkligen, jag överdriver inte alls! Underdriver kanske till och med lite. Jag var jätteorolig att Sansa skulle bli stressad i den vimliga, trånga, hund- och människofyllda miljön som utställningar innebär. Alla sorters hundar överallt, massa människor som stressar runt och en allmän känsla av prestationsångest i luften. Men faktiskt så tror jag aldrig att Sansa skött sig så ursnyggt som hon gjorde! Hon gick fint i kopplet för det mesta, hon var lyhörd och lyssnade på oss, ja hon till och med kunde följa en del kommandon trots allt som hände runt omkring.
Föst blev det ett fram-och-tillbaka vankade ute i solskenet innan vi gick mot inomhushallen där utställningen var. Hundar gick lite överallt och uträttade sina behov medan mattar och hussar stressar efter och försöker skydda den perfekt uppfluffade, tvättade och nyklippta pälsen från att bli besudlad. Sansa tog det med lagom ro, svansen lätt viftandes, öronen bak och uppsynen glad - något som hängde med genom hela dagen. Hon var på ett behagligt humör helt enkelt!
Med det inte sagt att hon inte blev überglad av att få hälsa på Ida och försökte klättra upp på henne, hoppandes och slickandes, men det tycker jag hörde dit!

Efter vi pratat och fotat med Ida så återvände vi med Sansa till utställningen och kollade in vad som fanns att bjuda på i de olika (och ganska få) stånden som sålde hundgrejs av alla dess slag. Vi köpte ett par påsar naturligt hundgodis, tre pipbollar modell "tennis", en mindre wetbed att passa in i tygburen samt dagens bästa köp; en redig bit hjorthorn för ett smaskigt pris! Sansa har fått horn innan och det har väl varit okay, inte illa men inte det bästa som finns. Det här hornet har hon varit väldigt glad i däremot och jag tror det beror lite på att formen är perfekt för att hon ska kunna hålla det och tugga. Ett naturligt tugg med mycket bättre hållbarhet än det flesta andra. Mässor, utställningar och andra evenemang är verkligen bästa ställena att shoppa loss på hundsaker till mindre priser.

Söndag!
På Facebook kom vi i kontakt med en tjej.. kvinna.. vuxen människa av feminint kön, som letade efter fler som kunde hänga på de schemalagda hundpromenader hon och en kompis tar varje vecka i Eskilstuna. Det finns ju en del "staffegrupper" som är ute och går i olika städer, men Eskilstuna verkar vara lite snålt på villiga människor. Men det finns en del! Och roligt var det!
Vi gick med King, en staffekille på 3 år, och Chiwa som var en rottisblandning med kamphund i sig av något slag som omplacerats till sin nuvarande ägare vid 7 månader, idag nästan 4 år. Båda var jättetrevliga och härliga hundar (ägare också såklart!). Chiwa brukar ha svårt för andra tikar men Sansa gick det bra med (kanske för att hon är olöpt, eller för att hon var väldigt undergiven). Vi gick i ett område som är tidigare okänt för mig och Daniel men som vi nu fått upp ögonen för. Så fint var det, med massa, massa skog, fylld med ridvägar och upplysta spår och.. skog! Härligt solsken hade vi också, och väldigt gott sällskap. De två kompisarna går tre gånger i veckan, två av vilka vi inte kan komma på, men söndagar däremot! Vi ska absolut med igen!
Roligt var det också att de kände ägaren till Sansas halvbror Zac, och att de kanske också skulle gå med någon gång. Dessutom kommer King också från en uppfödare i Katrineholm, fast en annan kennel. Kings ägare brukar visst ställa honom ganska så mycket, och med goda resultat, så vi ses nog i Gränna på rasspecialen också! Jag behöver väl knappast berätta att vi hade en del att prata om. :D
Sansa drog som ett jävelskap direkt från helvetet och stackars Daniel fick lida sig igenom koppel-brännskador. Men förutom att hon drog i kopplet så var hon duktig med hundarna och det blev ett bra första möte! Socialträning för alla hundar och en trevlig stund för mattar och hussar!


På lördagen märkte jag när vi gick till utställningen att Sansa hade lite mysko "bumps" på sidan, men tänkte att det bara var ruffsad päls eller något dylikt. Senare på eftermiddagen inser vi att hon faktiskt har som utbuktade utslag över hela kroppen. Inga märken eller så bara.. som bulor, stora myggbett liksom. Jag har sett detta innan (på bild och på mig själv) och är näsan helt säker på att det är så kallade nässelutslag, något man får när kroppen reagerar på något. Allergi är det första man (jag) tänker och ja.. Att Sansa ska ha någon form av allergi är liksom en av mina värsta mardrömmar. Vi spekulerade i om vi gett henne något nytt att äta och så vidare men kunde inte komma på något. Lite surf och läsande i gamla trådar på Facebook så verkar det som om de kan få nässelutslag av annat mindre dramatiskt också. Årets första myggbett kan ge stora reaktioner på hundar, liksom vi människor brukar reagera mer i början av säsongen. Dessutom så kunde hon utan problem ha sprungit genom nässlor eller någon annan argsint buske. Bulorna var över hela översidan av kroppen, alltså jag såg inga på hennes bröst eller mage eller så. Hon brydde sig inte och de verkade inte klia eller störa henne. Och sen, senare på söndagen, var alla helt borta. Jobbigt, men inget att få en hjärtattack över om det bara poppat upp en gång och snabbt går över av sig självt. Antagligen var det inget allvarligt!

Sansas kullbror Dino!

Lika oskyldigt som det ser ut, ungefär. Dino tyckte visst att Sansa var en riktig toppenpingla... Sansa bara härdar. :D

Kom så leker vi! Heehee!

Heeej..

Chillin', dillin'.

Syskon men inte helt lika som bär. Han var typ lika bred som 2 och en halv Sansor.

Sansa ser något nöjd ut i solskenet.

Får vi inte gå till varandra får vi väll krypa då!

Sitta fint med jobbiga störningar. Andra sidan kameran står ett helt gäng staffevalpar uppradade för fotografering!

Med pastej på tub går allt.

Vadå, finns det andra hundar här också eller?

Am nam nam hjorthorn! 125 spänn för detta! Lycka till med det priset i en vanlig affär!

På hennes bröstkorg kan man se de första bulorna som hon fick, som sedan blev många fler.