Sansationellt!: Besten är lös!

Kamphund, kamphund!

Så, med den kontroversen ur vägen.. "Kamphund" är ett väldigt omdiskuterat ord, inte minst bland kamphundsfolket själva. Inget är ju så enkelt som svart eller vitt men för enkelhetens skull kan man ändå säga att det finns två läger. De som tycker att ordet kamphund är för laddat och bara för med sig dåligt rykte, och att vi istället ska fokusera på rasernas nutida situation som sällskapshundar. Sedan har vi de som istället anser att genom att ta avstånd från uttrycket kamphund så tar vi också ett ohälsosamt avstånd från våra hundars ursprung, historia och egenskaper - att vi ska veta vad vi har i andra änden av kopplet. En del tycket vi ska sluta helt att referera till dessa raser som kamphundar, andra vill "erövra" ordet och istället informera om vad det innebär i modern tid.
"Kamphund är inget man föds till, utan något man blir om man aktivt tränats till kamp" är ett vanligt argument.
Jag själv anser (såklart..) att det hela landar någon stans i mitten. Det beror liksom på situationen vad som passar, det finns inte någon perfekt mall. Träffar man en gammal dam på stan som blir rädd för hunden man är ute med inleder man kanske inte konversationen med "detta är en kamphund, det är viktigt att komma ihåg det!"
Å andra sidan kanske man, när man ska tipsa om rasen till en person som funderar på att skaffa en, berättar om hundens ursprung, hur det påverkar rasen idag och vilka egenskaper den har. Att staffen är/har varit en kamphund är det ingen fråga om, det är deras historia. Det innebär att det är en ras som är väldigt kärvänlig mot människor och att all potentiell aggressivitet mot människor strikt har avlats bort genom alla dess generationer. Ingen, inte ens en person i början på 1800-talet som använde sin hund i hundkamp, ville ha en hund som plötsligt kunde bita en människa.
Det betyder också att det är en ras som kan vara skarp mot andra hundar, att viss könsbunden aggressivitet finns inom rasen står tydligt i dess beskrivande. Men det innebär också att det är en ras som älskar att kampa. Detta är en bra sak, även om själva ordet låter lite farligt! För i sammanhanget betyder inte kampa "slåss mot ett annat djur", utan att leka en kamplek, med sin ägare till exempel. Dragkamp är jätteroligt tycker staffen, och det i sin tur ger oss människor en utgångspunkt där vi lätt kan belöna med lek och kamp med leksaker, vilket kan vara guld värt i träning. Att ha stor kamplust är en egenskap som önskas även hos brukshundar och andra arbetande hundar och är inte synonymt med att vara bra på att slåss.
Man ska inte vara naiv dock, dessa hundraser har större resurser är många andra att göra stor skada, och den envisa terriern vill inte lägga sig och ge upp. Det betyder däremot inte att de är mer troligt att de skulle göra något än vad en annan hund skulle, speciellt inte mot en människa. Det här ska vara stabila hundar, och det hänger också på aveln. Risig, oseriös avel är något man ska se upp för vilken ras det än handlar om!
Och ordet kamphund då? I slutändan är det ju bara ett ord, och ord betyder vad vi gör det till. Det finns många exempel på "vanliga" ord som fått en ny innebörd när samhället förändrats. Jag själv använder ordet försiktigt, men jag tycker samtidigt att det är ett ord som massmedia har beslagtagit och förvridit till någon sorts synonym till "mördarhund" (vad det nu är för en ras vet jag inte..). I massmedia gillar jag inte att se ordet mest för att det alltför ofta är vinklat. Å andra sidan har jag inget emot att ta tillbaka ordet till vad det skulle kunna betyda - till exempel en kvalitetstempel som intygar att detta är en renrasig hund av kamphundstyp, och inte en gatukorsning mellan rottweiler och amstaff (amstaffen är en kamphundsras, inte rottweilern). Att kamphund ska betyda de raser som ingår i familjen och inte alla hundar, blandraser och annat, som har ett visst utseende. Det, tror jag, skulle kunna ge ordet en mindre flummig, skrämmande och vilseledande klang.

Tant: "Är.. Är det där en sådan där kamphund!?"
Ägare: "Absolut! En renrasig staffordshire bull terrier, helt pålitlig och full av kärlek!"
Tant. "Åhh, var härligt! Får man hälsa?"

:D

Jaha, det var en seriös paragraf där ja. I alla fall, igår så var vi på långpromenad! Yoshy med familj var med och om det inte varit för lite tråkigt väder så hade det varit perfekt. Äntligen följde kameran med så Daniel kunde ta en uppsjö av bilder! Det var på tiden, det har varit lite bildtorka på senaste tycker jag (nej jag kan inte ta bilder själv, hur kan du tänka något sånt!?).
Passade även på att filma en av Sansas nya partytrick. Eller snarare, det här tricket har faktiskt ett mycket seriöst användningsområde! När vi sitter och tittar på film på kvällen och har tänt en brasa så gillar Sansa att gå och buffa upp dörren då och då, vilket släpper in kall luft, vilket jag inte gillar, och ingen orkar resa på sig för att stänga dörren igen. Så vad gör man då som en resursfull, kreativ hundägare med i-landsproblem? Ja se efter själva!

Klick!